Skuggan

-->

Boken jag har läst heter skuggan, the world of voodoo, och den är skriven av Petrus Dahlin och Lars Johansson. Jag har aldrig läst en bok som gjorts utav någon av dessa författare men jag tyckte att det skrev bra, och mycket utvecklat. Den skiljer sig ifrån många andra böcker jag läst på det sättet att den känns så äkta, att det som utspelar sig i boken händer en själv, men den är ändå så overklig! Petrus Dalin föddes 1964 i Umeå och han har bland annat skrivit böckerna om kalle skavank. Jag tror att han har skrivit denna boken eftersom att många böcke han skriver är mystiska och spännande.

Det handlar om de 3 huvudpersonerna, Ruben, Miranda, Och Skuggan. Ruben är allvarligt mobbad av hans två klasskamrater Zack och Kevin. De slår honom dagligen och trakasserar honom. Ända gången Ruben känner att han kan vara sig själv är när han spelar dator. Över spelet träffar han en tjej som på spelet heter picnic. Båda bor i Stockholm och de bestämmer att de ska träffas. När Ruben ser Picnic blir han helt galen. Hon har svart långt hår. Perfekta kläder, och alla killar tittar på henne. Hon heter Miranda. Ruben blir genast kär och han får kraft ifrån Miranda. Mobbarna har tidigare slängt upp Rubens skor i ett träd och när han bestämmer sig för att ta ner dem ser han en kille springa iväg med dem i handen. Han följer efter och det leder honom in i det huset som veckan innan blivit evakuerat på grund utav renovering. När han kommer in i lägenhetshuset går han försiktigt ner för korridoren. Han blir slagen tills han svimmar och vaknar senare upp fastbunden i ett mörkt rum. Han får reda på att killen var en tjej och att hon utövar olika ritualer. Hon heter skuggan. Skuggan lär Ruben voodoo, och med hjälp av voodoon kommer Ruben att Hämnas på mobbarna. Boken är fylld av spännande delar, och det händer någonting hela tiden! jag tror att boken utspelar sig nu, i 2012, 2013, eftersom att det samhälle de beskriver liknar vårat. Den bästa händelsen i boken är i slutet, när Ruben har grävt upp Miranda och märker att hon lever. det var nästan så att man började lipa där faktiskt. författarna har verkligen kunnat skriva så att man får hela bken så tydligt uppspelad i sin hjärna. Jag tycker att den delen var mycket fin, och ett bra slut på boken. Den fick en inverkan på mig som va lite obehaglig, men man kunde ändå andas ut, och känna sig trygg. Man åkte in så mycket i boken att det kändes som att man var i boken och att det hände en själv, så därför fick det en avslappnande men lite läskig effekt i slutet.

Budskapet i boken tror jag var att man skulle tänka igenom ens handlingar. Om man är så fruktansvärt arg att man kan göra vad som helst för att få bort människorna som gör en arg måste man tänka på vilka konsekvenser det blir. Och att aldrig ge upp.