Boken inleds med att Link skriver, som i en dagbok, att han
heter Link och är osynlig. Redan då var jag intresserad av att veta mer. Vad
menas med osynlig?
”de undviker att titta på mig.” ”Helst dessutom vill de
helst slippa tänka på mig. De vill inte bli påminda om att jag finns”
Han pratar mystiskt, det är en spännande inledning och man
får nästan en klump i magen när man läser om ”dem”, eller deras ”sort”.
Boken har två inledningar, en som Link skriver och en som
Shelter skriver.
Han pratar också lite mystiskt, men han låter inte lika
bitter som Link gör. Han låter mer avslappnad, han har koll på läget. Hur han
berättar om dem, gatfolket, får mig att vilja läsa mer. Han skriver
avrapporteringar.
Huvudpersonerna är Link och Shelter, som sagt.
Link är uteliggare – gatubarn. han bor i garageuppgångar och spenderar
dagarna med att försöka få pengar av människor som går förbi. Men det har inte
alltid vart så. Han bodde med sin mamma och syster först, sen kom Vincent. Hans
plastpappa, Vincent gillade aldrig Link, han kom hem full väldigt ofta och
tillslut hängde hans mamma med på det med.
En kväll när Vincent och hans mamma hade vart ute låste de
ute Link, då kände han att det var droppen och stack hemifrån.
Link är tillbakadragen och inte så van vid gatulivet, men
efter ett tag träffar han en kille som heter Ginger.
Shelter är den elaka i boken, han tycker att han borde städa
upp gatorna från uteliggare, de är smutsiga och tar plats, nej de ska bort.
Han låtsas vara värd för ett härbärge och på så sätt lurar
han folk att följa med honom hem, han bjuder dem på mat och kläder, när de
sedan sitter i köket och äter gör han slut på deras lidande, de kan ju inte
frysa om de är döda.
Han är självsäker och grym, han har förr vart i armen men
blev utskickad, de tyckte inte om hans metoder. Han förvarar de döda kropparna
i ett ”hål” i marken, han kallar det att rekrytera, han rekryterar människor
till hans döda lila grupp.