Boken jag har läst heter skuggan,
the world of voodoo, och den är skriven av Petrus Dahlin och Lars Johansson. Jag har
aldrig läst en bok som gjorts utav någon av dessa författare men jag tyckte att
det skrev bra, och mycket utvecklat. Den skiljer sig ifrån många andra böcker
jag läst på det sättet att den känns så äkta, att det som utspelar sig i boken
händer en själv, men den är ändå så overklig! Petrus Dalin föddes 1964 i Umeå
och han har bland annat skrivit böckerna om kalle skavank. Jag tror att han har
skrivit denna boken eftersom att många böcke han skriver är mystiska och
spännande.
Det handlar om de 3 huvudpersonerna, Ruben, Miranda, Och
Skuggan. Ruben är allvarligt mobbad av hans två klasskamrater Zack och Kevin.
De slår honom dagligen och trakasserar honom. Ända gången Ruben känner att han
kan vara sig själv är när han spelar dator. Över spelet träffar han en tjej som
på spelet heter picnic. Båda bor i Stockholm och de bestämmer att de ska
träffas. När Ruben ser Picnic blir han helt galen. Hon har svart långt hår.
Perfekta kläder, och alla killar tittar på henne. Hon heter Miranda. Ruben blir
genast kär och han får kraft ifrån Miranda. Mobbarna har tidigare slängt upp
Rubens skor i ett träd och när han bestämmer sig för att ta ner dem ser han en
kille springa iväg med dem i handen. Han följer efter och det leder honom in i
det huset som veckan innan blivit evakuerat på grund utav renovering. När han
kommer in i lägenhetshuset går han försiktigt ner för korridoren. Han blir
slagen tills han svimmar och vaknar senare upp fastbunden i ett mörkt rum. Han får
reda på att killen var en tjej och att hon utövar olika ritualer. Hon heter
skuggan. Skuggan lär Ruben voodoo, och med hjälp av voodoon kommer Ruben att
Hämnas på mobbarna. Boken är fylld av spännande delar, och det händer någonting
hela tiden! jag tror att boken utspelar sig nu, i 2012, 2013, eftersom att det
samhälle de beskriver liknar vårat. Den bästa händelsen i boken är i slutet, när Ruben har grävt upp Miranda och märker att hon lever. det var nästan så att man började lipa där faktiskt. författarna har verkligen kunnat skriva så att man får hela bken så tydligt uppspelad i sin hjärna. Jag tycker att den delen var mycket
fin, och ett bra slut på boken. Den fick en inverkan på mig som va lite
obehaglig, men man kunde ändå andas ut, och känna sig trygg. Man åkte in så
mycket i boken att det kändes som att man var i boken och att det hände en
själv, så därför fick det en avslappnande men lite läskig effekt i slutet.
Budskapet i boken tror jag var att man skulle tänka igenom
ens handlingar. Om man är så fruktansvärt arg att man kan göra vad som helst
för att få bort människorna som gör en arg måste man tänka på vilka
konsekvenser det blir. Och att aldrig ge upp.